Sommartid och plock ur hyllan…
Sommartiden på Lampan spinner ljus innebär en lite längre paus från längre inlägg. Men först litet plock från bokhyllan. Kanske är din/dina hyllor också begåvade med en hel del bra litteratur i en mix av läst och oläst?
Sanningen är att det kommer så mycket nya böcker varje säsong att det nästan svindlar. Jag är dessutom i bokproduktion och då tar läsandet lite mindre plats.
Innan jag kommer in på godbitar ur min hylla, några ord om en ny roman. Jag har umgåtts med Elin Cullheds bok Eufori, om poeten Sylvia Plath. Den förtjänar alla goda ord. För språket, inte minst. Men det är först en bit in i läsningen som jag tycker att det bär helt och hållet. Det är modigt att skriva om en sådan ikon som Sylvia Plath. Den amerikanska poeten vars roman Glaskupan kom att bli kultförklarad. Själv läste jag Glaskupan för en evighet sedan, men egentligen fastnade jag mer för dikterna, långt senare när översättningen till svenska kom med diktsamlingen Ariel, ”dikter som skrevs högt”, klockan fyra på morgonen.
Hur som helst så rekommenderar jag Elin Cullheds fritt fantiserade roman om Sylvia Plats sista år i livet, på den engelska landsbygden i familjeliv med poeten och författaren Ted Hughes. Jag har inga problem med att det här är fiktion. Det finns flera vackra exempel när man skrivit om kända personer i fiktion. Tänker också på Ellen Mattsons fina roman Vinterträdet, 2012, också den en faktabaserad fantasi, här om en annan mytomspunnen kvinna: Greta Garbo. Det är en roman som står sig.
Sylvia Plath tog sitt liv endast 30 år ung. Hennes död har blivit legendarisk. Om nu dödar kan vara det. Men Cullhed skriver liv: frustration, svartsjuka, glädjekickar, äktenskap, barn och kladd, barn och ljuvlighet, knull, trädgårdseufori, smuts, kamp, oro. Och allt sådant som kan skava när två skrivande människor, två stjärnor ska härbärgera en fasad och samtidigt med barnen, demonerna och karriären.
Påskliljorna, iris, jordens växtkraft. England mot Amerika. Konvenansens kappa och kavaj mot ett växande motstånd att passa in. Psykisk ohälsa, en vild längtan att bryta upp. Ord och liv. Ungefär så. Eufori är ingen pastellfärgad cocktail. Men ack så bitvis munter, ärlig i sitt uppsåt som det känns. Starkvara med litterär kvalitet.
*
Jag drar med fingertopparna över en rad böcker som gjort stort intryck på mig. En författare från Nya Zeeland som skrivit hudläst nära, andetagsnära, med en så stark närvaro och sårbarhet i sina självbiografiska böcker: Janet Frame.
Den som ännu har kvar denna författare att upptäcka vill jag gratulera. Också här är psykisk ohälsa själva basgången i en förundransfylld och imponerande orkestrerad serie böcker, en tiptyk med den svenska samlingstiteln, En ängel vid mitt bord, som även filmatiserades. Janet Frame var poet och författare. Det började med poesi. Janet Frame kunde ha gått ett hemskt öde till mötes: det var i princip bestämt att hon skulle lobotomeras. Hon var intagen på mentalsjukhus med diagnosen schizofreni, men när hennes första novellsamling Lagunen oväntat tilldelades ett av Nya Zeelands stora litterära priser avblåstes planen om lobotomi i sista stund, tack vare att läkaren läste om priset hon tilldelats.
Janet Frame är en författare som har påverkat mig starkt. Starkt och drabbande. Jag har även recenserat flera av Jante Frames böcker på svenska i tidningen Smålandsposten.
Här följer en utgivningslista på svenska.
Bodde alltid i Maniototo (1990), Living in the Maniototo
Till landet Är (1992), To the I-land
En ängel vid mitt bord (1993), Angel at my table
Sändebud från Spegelstaden (1993), The Envoy from Mirror City
En ängel vid mitt bord (1995), samlingsvolym med memoartrilogi i Bonnierpocket
Ansikten i vattnet (1997), Faces in the water
Lagunen (2003), The Lagoon
Mot ännu en sommar (2010), Towards another summer
T K P