Mitt bidrag till e-boken Masken rämnar

https://bokon.se/ebok/masken-ramnar_jenny-enochsson/

                   Vindar

I

Min historia är även din

Och lika mycket asparnas

En berättelse om vind

lika mycket som vindar

En plats för minnen och

igentejpade lådor

Mössangripenhet

I minnena finns platser som 

Inte ens längre finns

På vissa vindar studerar dammet

ännu håren i pälsarna, lädret i ett par

gamla kängor, en docka, en bunte brev

Och ingen minns längre vems

Eller hur de kom dit

Varför de skrevs

Varför fotoramar 

sparats utan bilder 

Det är dessa bilder som är mina

lika mycket dina

För att vara praktiska:

Ingens

När vinden dragit fram över

tundror, vägar, palats 

Och privata lantställen

där ingen kan gå rak av risk

för att slå huvudet genom tiden

II

Vi bär lådor, öppnar dem

Stänger mot självbevarelsedriften

Nyfikenheten vinner alltid

Den här vinden är inte min

Inte din och ändå är den vår

En sönderslagen ljusenhet

där mörkret fritt fått forsa in

Vi fingrar på

papper som fallit sönder

mellan andras fingrar

Försöker lyssna till röster

Men allt som hörs är sus

Vinden genom asparna

Vi tycker oss se

oroligt vaggande huvuden

skakande skuldror

Och du säger oväntat

Du och jag 

föddes utanför

För att lättare

 kunna ta oss in

III

Det slutar nästan alltid 

Med en eld

Eller någon typ av värmekälla

Gnistregn över golv eller mark

Behovet att värma sig

Bränna bort det onda

Gräsen som kommer girigt om våren

Kanske måste vi vara drömskadade

för att gå igenom tiden

Och ändå leva

Leta efter vind

som rasat över 

övergivenheter 

väggar som gett vika

Vi som spårar 

känner tecknen komma

lika urgamla som 

Räknefingrarna

på de händer som kalkylerar med Gud

Att just deras brott ska hålla upp

illusionen av oskuld

IV

Historien har nästan

alltid fula underkläder

Och aldrig minns den av egen vilja

Människan är den som upprepar den

Fäller det utrotningshotade till marken

Och ber girigt om fotografering

Ber om det

Vinden driver hårt

genom tiden, ett härmande

av annan vind, vad annat kan den?

På vindarna bärs lådor upp

Gamla brev, hopbuntade

Klänningar, för det kan komma

sommar, ett varmare mode 

Vi ser på varandra

Det är som med en stumfilm

som aldrig gick att

skratta till, aldrig synkas

med ett vansinnigt

självspelande piano

T K P

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.