Nostalgi, Ekelöf och en natt i Göteborg

Det är svårt att inte drabbas av någon form av nostalgi när sommarnätterna börjar sniffa in sig mot den väntande hösten, nymånen ligger skarp som en rakkniv i handen på en ung pojke på en turkisk raksalong, jag mindes honom just nu, när jag en gång beskådade en man från England som blev rakad på den där salongen i Turkiet. Hans fru Tess tittade på. Vi hade träffats flyktigt. Jag reste ensam den gången, och det känns som tusen år sedan. Det är svårt att inte bli förbryllad av hur minnen kan dyka upp helt oväntade, just när jag var på väg att skriva något annat. Nämligen att det är svårt att inte drabbas av nostalgi när nymånen ligger skarp och badar av sig dagen i ett orangerött ljus, innan mörkret sväljer ner den och jag inser att åren är som ett radband av nymånar, halvmånar och fullmånar. Och att där emellan kommer dagar, minnen, framtidstankar och gårdagsbilder. Nyligen blev jag refuserad med en dikt. Jag hade nog tänkt att den skulle bli det, ändå skickade jag den till en tidskrift. Ibland vet jag på förhand utgången, men det är som om jag ändå måste genomgå en sådan process, liksom för att stärka något i mig. Eller så är det ren bullshit. Tjurbajs. Vilket dumt ord. 

Min dikt är nostalgisk och jag bestämde mig i nymånens kvällsbad att jag kunde publicera den på min sida Lampan spinner ljus. Gunnar Ekelöf är inspiratören till namnet, och det var denne diktare som väckte mig en morgon klockan fyra eller fem, när jag brottades med min C-uppsats om samme diktare. Jag svär att han väckte mig. Han skrämde nästan vettet ur mig. Han sade ingenting, bara sänkte sitt ansikte över mig. 

När jag i juli hade glädjen att medverka som poet på poesifestivalen Tranås at the fringe, köpte jag ett par böcker vid ett bokbord. Den ena var Ekelöfs brevväxling med Gunnel Bergström, med titeln: Sorgsna ögon. Jag har doppat mina ögon i den och jag ska göra det igen. Jag gillar brevväxlingar. Att få ta del av dem, det blir samtidigt ett mervärde för litteraturen och även en intim känsla. Ibland för mycket. Men i detta fall blir det mera som en blick bakåt och en ifyllnad. Av spår. Av frågor, av tidens gång och hur sorgset allt kan kännas. Ibland. 

Men jag tänker inte skriva mera nu. Nostalgins blommor fällde ut sina färger i mörkret och gav mig några dofter från en tid då jag studerade och skrev min uppsats. Under helgerna pluggade jag inte alltid stenhårt. Det kunde vara så att annat kom emellan. En festival, till exempel. En natt i Göteborg är en sådan dikt som försöker fånga ett sådant tillfälle, ett skede och en natt. Och nej, dikten har inget att göra med Gunnar Ekelöfs diktsamling En natt i Otočac. 

En natt i Göteborg

Jag hade grön turban som slutade i en fläta

Du, en svavelgul scarf och svart lackkappa

Våra unga hjärtan pumpade i handflatorna

Hjärnan full med nyfunnet gods, vi kånkade

på Strindbergs absint, Södergransk stolthet, byxor i

moln och oförlösta djupstrukturalistiska veck i pannan

som inte ens doktoranden kunde släta ut

Dagarna vinglade fram bland epokerna

Min lånade gamla cykel

utan stödhjul, i vilket årtal var vi nu?

Vi som fötts in i Monarkernas tid

Med industriarbetaren och Kommunal

Ciggpaketen och svart kaffe, Gevalia

Vi ville vara nätter, du hade svart i luggen 

Jag var ännu ljus, som en nybakad baguette

från bageriet en morgon klockan fem

Frågor som frasade, smulade i studiesalarna

Men i handflatans livslinje gick en mikroskopisk 

mystiker och strödde ut saltet som skulle svida

Nätterna när vi sneddade över Järntorget

Min turbanfläta och din lackkappa lockade

till sig asiatiska män, de ville bjuda på drinkar

Vi satte drinkparaplyerna bakom örat och avvek

som nattaktiva insekter, på väg mot ett större ljus

Din kompis hade redan åkt till Indien och Nepal

Vi tog oss med spårvagn ända till Olskroken

Men fick ändå gå sista biten, de där nätterna

när månen satt och lyste i hypothalamus

Vi hade skorna i handen när solen gick upp

Mascaran som runnit ut i och lagt sig

i dina skrattveck, min turban upplöst och kastad 

I loftgången luktade det kattkiss och gammal rök

När jag vaknade fann jag dig liggande vikt

på golvet, men du var okey, sa du

Jag kunde ju ha kollat pulsen, åtminstone?

Nästa dag kom din granne och hälsade på

Hon vars kille spelade i ett band

Kanske hade vi ångest över något, som gick över senare

Jag fick aldrig reda på sen, om du kom till Paris

T K P

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.